02. RESEREPORTAGET: Vietnams slagfält idag

Vietnams slagfält idag

För den som är intresserad av Vietnam-kriget är det väl värt att besöka landet. Till skillnad från om du besöker till exempel stränderna i Normandie, där det förvisso finns betongbunkrar kvar, så är spåren av kriget mycket påtagligare i Vietnam. På museum finns såväl stridsvagnar som flygplan, på andra håll har de tunnelsystem som grävdes under kriget bevarats. Men den som vill komma bort från dessa turistanpassade krigsutställningar kan bege sig till slagfälten där man dels fortfarande finner betongbunkrar och värn men även mindre lämningar från kriget – uniforms- och utrustningsdetaljer, granater, splitter, tomhylsor och i vissa fall även vapen.


Den gråstreckade delen motsvarar forna DMZ, den demilitariserade zonen mellan Nord- och Sydvietnam.

Faktum är att man knappt behöver bege sig till slagfälten för att finna det senare, det räcker ofta med att besöka någon av alla de skrothandlare som livnär sig på att handla med metall, som de utvinner från granathöljen, för att se en imponerande utställning av krigsmaterial.

Fotografierna nedan togs av Mats Karlsson under hans resor till Vietnam mellan 2005 och 2007. Samtliga bilder utom den sista är tagna vid den forna DMZ, den demilitariserade zonen mellan Nord- och Sydvietnam.

Con Thien

Vid Con Thien fanns en av amerikanska marinkårens framskjutna stridsbaser vid DMZ, bara tre kilometer från Nordvietnam. Basen upprättades för att förhindra den nordvietnamesiska armén från att infiltrera Sydvietnam, och erbjöd med sitt läge en utmärkt möjlighet att observera in i Nordvietnam. Dessvärre för soldaterna som huserade i basen låg den inom skjutavstånd för det nordvietnamesiska artilleriet, som kunde agera mer eller mindre ostört.


Att basen ofta låg under artilleribeskjutning blir tydligt när man ser till vad som fanns att finna vid ett skrotupplag inte långt från Con Thien.

En bunker, troligen av franskt ursprung, som kom att användas av de amerikanska förbanden i basen. Under kriget förstärktes den ytterligare med tre rader sandsäckar.

Från och med februari 1966 till februari året därpå blev basen scen för många hårda strider. I mars 1967 utsattes basen för tung eld från såväl konventionellt artilleri, raketartilleri och granatkastare. I slutet av samma månad genomfördes operation Prairie III, under vilket en bataljon från 9. Marines kom i strid mot en bataljon från den nordvietnamesiska armén som befann sig i ett bunkerkomplex sydöst om Con Thien. Striden varade i två timmar innan fienden drog sig tillbaka, och för sin insats tilldelades sergeant Walter K. Singelston postumt utmärkelsen ”Medal of Honor”.


Skördetider i det forna DMZ, på vägen till Con Thien. Bilden tagen 2005.

Resterna av en bunker i Con Thien, även denna troligen av franskt ursprung.

Utöver de större artillerigranaterna besköts basen även med granatkastare. Även denna projektil av okänt ursprung fanns att finna på skrotupplaget.

En av de hårdaste drabbningarna skedde den 8 maj 1966. Vid 03.00 besköts basen med omkring 300 granater från såväl artilleri som granatkastare, samtidigt som nordvietnamesiska soldater tog sig igenom de yttre försvaren. En timma senare bröt två nordvietnamesiska bataljoner beväpnade med eldkastare igenom och försökte storma basen. Striden kom att fortsätta fram tills kl 09.00, då fienden slutligen drog sig tillbaka. Förlusterna på den nordvietnamesiska sidan uppgick till 197 döda och 8 fångar, medan marinkårsförbanden som försvarat basen förlorade 44 man i stupade och 110 sårade.


Somliga går med trasiga skor … kvar på slagfältet låg denna sula till en amerikansk läderkänga. Dessa var vanliga hos marinkåren innan djungelkängorna infördes.

Min ARVN-guide håller upp resterna av en splitterskyddsväst, eventuellt en modell 1952- flak jacket.

Ett skyttevärn i Con Thien, uppgrävd av metalletare. Det var här vi fann resterna av splitterskyddsvästen, samt även delar till en radio PRC-25, konservburkar och lite andra lämningar.

Camp Carroll 2007. Utöver granater och annan ammunition fanns här mängder av lämningar från kriget. Det sägs att det så sent som 1998 fortfarande fanns sandsäcksklädda skyttegravar kvar.

Camp Carrol

Camp Carrol var en av marinkårens nio artilleribaser vid DMZ och blev från november 1966 hembasen för 3. marinkårsregementet. I basen fanns omkring 80 artilleripjäser – den viktigaste av dem ett antal 17,5 cm M107 från amerikanska armén. Närvaron av dessa tunga vapen gjorde att basen ägnades mycket uppmärksamhet från Nordvietnams sida.
Till följd av Tet-offensiven 1968 sjönk dock betydelsen av basen då 3. marinkårsdivisionen istället började förlita sig till mer rörlig krigsföring än fasta positioner.
Idag är Camp Carrol troligen en av de mest intakta baserna, där mängder med blindgångare fortfarande ligger utspridda - det gäller alltså att vara försiktig med var man sätter fötterna!


En av de större lämningarna i Camp Carrol – en raserad bunker.

Dong Ha och Hue

Även i städerna kan man finna spår av kriget. Dong Ha var den sydvietnamesiska staden som låg längst norrut, varför den med sitt läge var av stor strategisk betydelse för marinkåren. Staden stormades av nordvietnamesiska armén under de inledande skedena av påskoffensiven den 31 mars 1972.

I utkanten av Dong Ha står fortfarande denna M-41 ”Walker Bulldog” och rostar bort i buskarna. M-41 designades som en lätt stridsvagn, beväpnad med en 7,6 cm kanon och en .50 kalibers kulspruta.
För den som önskar få med sig en relik från kriget hem finns det mycket att välja på. Denna bild togs på en gata i Hue och objekten är troligtvis uppgrävda i eller runt staden. Mest iögonfallande är den rostiga pistolen, en Colt 1911A1 med kaliber .45, som uppenbarligen har sett bättre dagar. Bland de övriga objekten syns en amerikansk M18A1 ”Claymore”, en mina likt de svenska försvarsladdningarna/truppminorna, en amerikansk M67 handgranat (det runda kanonkulliknande objektet), gafflar, ammunition och annat smått.